Det är enkelt för oss att kolla bak ibland, och vi kan inte styra våra känslor. På sista tiden har gjort det, tittat bak, och jämfört hur det var då med du, vad jag önskar att jag hade gjort, och vad jag inte har gjort.
Jag kan sitta i ett hörn o bara tänka och tänka, ångra och ångra. Blir då ledsen och mår dåligt.Varför gjorde jag så?
Jag har insett att det är typ det mest onödigaste man kan göra, för en av de få saker vi faktiskt inte kan påverka om våra liv, är vad vi har gjort. Hur mycket man än vill, så är det enda vi kan påverka är vår framtid.
Samtidigt finns det ofta svar på varför det blev som det blev, man var helt enkelt väldigt ung och visste inte mycket? och allting har skett oftast för en anledning.

Man ska ta vara på de bra stunderna, o ta allting som skett med en nypa salt, eller helt enkelt ta livet som en nypa salt. Eftersom det alltid kommer att vara som en berg och dalbana. Det är som att göra en film, fast man då inte kan spola tillbaka och ändra.






Se framåt, och se allt som har skett, dåligt och bra, har format dig till den du är idag. Mer perspektiv på livet, vad kärlek faktiskt är och vad man egentligen vill uppnå. Vem vet vad som nu kan hända om några år? ;) exciting.






Till 16 åriga, nykära (fick min första pojkvän då) , spralliga, nyfikna anastasia..live your life too fullest.